Allt kan inte vara lätt och en dans på rosor. Här kommer två lite mer komplexa problem, som kräver vidare analys, fundering och åtgärder. Det kan vara bra för verksamheten att veta att dessa frågor hanteras vidare.
Antagningsfrågan:
Utlänningslagen (5b kap. 3 §) kräver tydligt att en person ska ha antagits till studier för att uppehållstillstånd ska kunna meddelas. Lagtexten är skriven så, i perfekt. För våra doktorander innebär detta att dokumentationen som lämnas in med uppehållstillståndsansökan ska vara tydlig med att personen är ovillkorligt, slutligt och effektivt antagen när ansökan skickas in. Det går inte att säga att personen “är antagen från och med ett framtida datum” eller att personen antas under förutsättning att uppehållstillstånd meddelas. Nej, nej; personen ska under alla omständigheter ha status som antagen när ansökan skickas in till Migrationsverket. Denna status ska vara reglerad i ett formellt beslut att anta personen i fråga (så beslutet måste alltså också utformas i linje med det ovan sagda).
Det är sällan som våra doktorander får regelrätta avslag av Migrationsverket, men det händer. Det händer också att handläggningen av uppehållsärendet drar ut så vådligt på tiden att projekt ställs in och att man helt enkelt måste avbryta rekryteringen. Det kan också vara så att doktorander hoppar av mellan dess att uppehållstillståndsansökan skickas in och tilltänkt kursstart. Då sitter vi där med doktorander som har fått gynnande förvaltningsbeslut i form av sin antagning, men som inte kommer till Sverige för att påbörja sina doktorandstudier.
Gynnande förvaltningsbeslut är juridiskt mycket svåra att häva. Det finns i regel tre grunder som man slutar vara antagen på, som doktorand 1) man disputerar 2) man drar självmant tillbaka sin antagning 3) man avlider. Samtidigt ställer högskoleförordningen långtgående krav på administration samt uppföljning, utvärdering och uppdatering av individuella studieplaner (ISP) för alla antagna doktorander. Detta innebär att om de antagna doktoranderna som av en eller annan anledning inte har kommit hit för att påbörja sina studier är omöjliga att nå, eller motsätter sig hävandet av sin respektive antagning, så måste universitetet administrera ISP:ar för dessa personer hur länge som helst. Vidare kan sådana doktorander, år efter den ursprungliga tilltänkta starten, närsomhelst dyka upp och ställa rättmätiga krav på universitetet vad gäller handledning, kurser o.s.v., som universitetet inte har en chans att parera. Detta är inte lyckat.
Ytterligare en aspekt om har orsakat visst bry på fakulteterna är att 7 kap. 36 § högskoleförordningen stadgar ”Till utbildning på forskarnivå får högskolan anta sökande som anställs som doktorand. Högskolan får även anta en sökande som har någon annan form av studiefinansiering […]”. Vissa har tolkat detta som att antagningen inte kan göras innan anställningen är på plats och vi vet ju redan att en aktiv anställning inte kan vara på plats innan uppehållstillstånd finns (se 20 kap. 5 § utlänningslagen). Detta blir ett moment 22. Jag tycker personligen att paragrafen inte uttryckligen säger att dessa två frågor (antagningen och anställningen) måste behandlas helt samtidigt, men jag förstår de som gör den tolkningen.
Ovanstående innebär, i bästa fall, att ramverket kring antagningen av tredjelandsmedborgare kommer med administrativt merjobb och svårigheter för lärosätet. I värsta fall kan man tolka det som att det finns juridiska krockar mellan olika ramverk som gör att om vi uppfyller det ena, så bryter vi mot det andra. Jag har lyft ovanstående problematik gentemot Migrationsverket och i Forskarutbildningsnämnden (FUN). Migrationsverket har meddelat att de undersöker frågan.
Det som är viktigt framgent, för att våra tredjelandsmedborgare ska kunna få uppehållstillstånd är (som framgår i det översta stycket i denna brödtext) är att antagningen är ovillkorlig, slutlig och effektiv när den blivande doktoranden ansöker om uppehållstillstånd. Resten av soppan får benas ut efterhand.
Undantaget från kravet på arbetstillstånd för forskning eller undervisning som är kortare än 90 dagar om sökanden kommer från ett territorium som saknar svensk diplomatisk beskickning:
5 kap. 2 § 3 p. utlänningsförordningen stadgar ett undantag från kravet på svenskt arbetstillstånd för de tredjelandsmedborgare som kommer hit för att ägna sig åt forskning eller undervisning vid den högre utbildningen under kortare tid än 90 dagar under ett år. Super! För de viseringsfria medborgarna (USA, Kanada, Japan, Taiwan o.s.v.) innebär detta att de helt enkelt kan komma hit utan visum och påbörja sin korttidsforskning direkt. I det fall man behöver visum för att komma till Sverige ska man, i det fall man vill komma till lärosätet på korttidskontrakt för forskning eller undervisning, ordna visum vid relevant ambassad. Men vad händer om man råkar komma från ett territorium som saknar svensk beskickning med migrationssektion, t.ex. Ghana? Dessa personer hänvisas ofta till en annan skandinavisk eller nordeuropeisk ambassad. Problemet är dock att ovan nämnda undantag från kravet på arbetstillstånd för korttidsarbete inom akademin är unikt svenskt och saknar motsvarighet i andra länders lagstiftning. Detta innebar att den danska ambassaden i Ghana under hösten nekade en inkommande forskare till LU visum på denna grund. Forskaren hänvisades, efter många turer, till den svenska ambassaden i Nairobi, ca 6000 (!) km bort, för att sköta sitt viseringsärende. Att det kan vara problematiskt att resa 600 mil till ett helt annat land för att där sköta sin viseringsansökan (som dessutom per definition avser en kortare vistelse), torde vara rätt självklart. Problemet är lyft till UD, relevanta ambassader och Migrationsverket.
Det som är viktigt att tänka på framgent, i detta sammanhang, är att sätta sig in i lokala förhållanden för den inkommande forskaren eller läraren. Finns det en svensk beskickning? Om inte, vart bör hen vända sig med tanke på att andra länders beskickningar inte kan hjälpa till i detta sammanhang? Och framför allt, framförhållning, framförhållning, framförhållning.
Eder Migrationskoordinator,
Erik
Kommentarer