På många sätt lever vi i turbulenta tider. Krig har återigen kommit till Europa, vilket har brutit århundraden av svensk alliansfrihet i form av NATO- tillträdet. Krig råder återigen i Mellanöstern, påtagliga spänningar råder mellan stormakter och Sverige har de senaste åren varit skådeplatsen för koranbränningar med efterföljande våldsamma upplopp, protester och en fabricerad kampanj i sociala media om vår socialtjänst. Allt detta har en bäring på hotbilden mot Sverige och svensk säkerhet. Vad gäller hot från främmande makt pekar SÄPO ut särskilt fyra länder: Iran, Kina, Ryssland och Belarus. Och svensk forskning och den akademiska sektorn är en måltavla.
Innebörden av detta har gått från att vara något diffus för oss, till att bli mer och mer konkret. Det är inte längre särskilt ovanligt att den arbetskraft som försöker komma hit fastnar i mycket långdragna migrationsprocesser som mynnar ut i ett avslag på grund av att SÄPO bedömer att vederbörande utgör ett hot mot rikets säkerhet. Delar av dessa beslut är ofta hemliga, men vi ser inte nödvändigtvis alltid någon koppling till uppenbara riskområden (typ forskningsområde kärnfysik och sökanden från Iran). När detta sker är det lätt att frustration uppstår för alla parter, rekryterare såväl som rekryt. Men då är det viktigt att ha tilltro till att SÄPO vet vad de gör och att ingenting är viktigare än säkerhet för liv och lem.
I Euraxess pratas det mycket om säkerhetsfrågan och det är tydligt att alla lärosäten, från Malmö i söder till Luleå i norr, är drabbade. Vissa mer än andra, dock. Vid LU hör jag ibland talas om ärenden där man måste erbjuda en tjänst till en person för att den är objektivt mest välmeriterad, medan man i princip vet att personen kommer att fastna i en säkerhetsprövning, på grund av sitt medborgarskap. Med anledning av detta tog jag kontakt med både Diskrimineringsombudsmannen och SÄPO för att fråga hur vi kan tänka kring detta (DO då frågan har en så tydlig koppling till nationalitet och medborgarskap). Jag fick fin och tydlig återkoppling (av både DO och en chef från SÄPO som ringde från hemligt nummer!): vi kan inte göra någon preliminär säkerhetsbedömning rörande rikets säkerhet. Det är SÄPO:s jobb att stå för säkerhetsbedömningen och vi kan inte inte ge tjänsten till någon på grund av en överhängande risk av en jättelång prövning som vi bedömer troligtvis kommer att mynna ut i ett avslag. SÄPO är medveten om de långa handläggningstiderna och att det ställer till det för oss, men jobbar på att korta dem. Och det verkar faktiskt som om de har kommit en bit på vägen i det avseendet. Alltså, summa summarum: keep calm and carry on. Ibland händer det att saker och ting ställs på sin ända på grund av sagda långa processer och eventuella avslag, men så är gången, helt enkelt. Vi får leva med det och parera det. Vidare ska jag säga att frågan diskuteras och hanteras vidare inom samverkansgruppen mellan SUHF och Migrationsverket.
Medan vi fortfarande avhandlar ämnet kommer här lite handfast information:
Utrikesdepartementet bedömer att det finns en förhöjd risk för terrorhot i Pakistan, i synnerhet i Islamabad. Mot bakgrund av säkerhetsläget är den svenska ambassaden där fortsättningsvis stängd för besökare. Detta innebär att migrationsverksamheten vid ambassaden i princip inte kan bedrivas eftersom inga utredningar eller andra åtgärder i uppehållstillståndsärenden kan genomföras. Det är i dagsläget inte känt när ambassaden åter kan ta emot externa besökare och pakistanier som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige hänvisas fortsättningsvis till ambassaden i Addis Abeba, Etiopien (!). För mer information, se Information till pakistanska medborgare om migrationsärenden – Migrationsverket.
Vidare blev Sveriges ambassad i Bagdad stormad och satt i brand i somras. Ambassadens ordinarie kansli i Bagdad samt sektionskansliet i Erbil är därför stängda tills vidare. Det går inte att besöka eller ringa till ambassaden eller sektionskansliet. Vid migrationsärenden hänvisas irakiska medborgare till ambassaden i Teheran eller Amman. Om oss – Sweden Abroad
Likaså är Sveriges ambassad i Sudan fortsättningsvis stängd för besökare. Verksamheten återupptas när säkerhetsläget tillåter det. Boende i Sudan som behöver ansöka om svenskt uppehållstillstånd eller visum hänvisas till ambassaden i Addis Abeba, Etiopien. För mer information, se Sudan, Khartoum – Sweden Abroad
När sökanden hänvisas till ett annat land för att sköta sin migrationsprocess är det viktigt att tänka på att det landet kan, i sig, kräva inresetillstånd eller visum för att sökanden ska kunna resa in och vistas där. Det är alltså mycket möjligt att exempelvis irakier behöver ordna visum eller inresetillstånd till Iran för att i sin tur få visum eller uppehållstillstånd till Sverige. God planering och framförhållning krävs i dessa lägen.
Det är också många som frågar om det verkligen är omöjligt att uppsöka en annan ambassad än den som ens landsmän generellt hänvisas till. Överlag kräver ambassader att du ska vara bosatt , eller ha en lagstadgad vistelserätt, i ett land för att vara en del av ambassadens upptagningsområde. Om du alltså är pakistanier men långvarigt bosatt i Tokyo kan du naturligtvis uppsöka ambassaden där, istället för den i Addis Abeba. I övriga fall gäller det att ha god kontakt med den ambassad som man gärna vill uppsöka istället för den man är officiellt hänvisad till. Om man har tur kan de medge att hantera ärendet framför en annan ambassad som är mer avlägsen. Exempelvis har vi hört talas om ärenden där malaysier får tid vid ambassaden i Singapore istället för den i Bangkok, som de är formellt hänvisade till i migrationsärenden.
Sådär ja! Det blev något av en långkörare, men det förtjänar detta spännande och mångfacetterade område!
Fridens liljor och en önskan om en bra start på arbetsveckan,
Eder migrationskoordinator.