Hej vänner!
Något som vi ofta pratar om när vi ses, men som vi inte har skrivit så mycket om här på bloggen, är myndigheternas arbete för att skydda oss från främmande makt. Ibland innebär det arbetet att vår inkommande personal fastnar i så kallade “SÄPO-spärrar”, där Migrationsverket förhindras från att fatta beslut i ett uppehållstillståndsärende innan SÄPO har granskat ärendet, vilket kan ta lång tid. Detta leder ofta till frustration, vilket är förståeligt. Men tyvärr har jag också sett, i flera olika ärenden, att det har lett till att enskilda individer på universitetet, ofta rekryterande professorer, på eget bevåg tar kontakt med Migrationsverket och i princip skäller ut myndighetens personal för att deras granskning ses som onödig. Det heter ofta något i stil med att Migrationsverket och SÄPO inte förstår något om forskning och “individ X är minsann rekorderlig och forskningsområde Y inte alls är känsligt” o.s.v. o.s.v.. Och det är problematiskt ur en mängd perspektiv…
Inledningsvis måste vi utgå ifrån att vi har förtroende för dessa myndigheter. Vi jobbar alla för Sverige AB, våra säkerhetsvårdande myndigheter är överlag extremt kompetenta och jag har mycket svårt att se att Migrationsverket och/ eller SÄPO skulle granska ett ärende extra noga bara på pin kiv. De vill också gå hem och käka fredagstacos.
Vidare ser jag en begränsad förståelse för vad säkerhetsarbete överhuvudtaget innebär och det faktum att SÄPO naturligtvis har tillgång till information som vi inte har och aldrig kommer att få. För det första får vi acceptera att svenska lärosäten och svensk forskning är en måltavla för främmande makt. Särskilt Ryssland, Kina och Iran vill använda i princip vad de än kan komma över för att gagna sig själva militärt, ekonomiskt och politiskt, och de ligger inte på latsidan utan bedriver ett synnerligen aktivt infiltrationsarbete. Det behöver inte nödvändigtvis handla om ett specifikt forskningsområde (även om det ofta gör det), utan kan också handla om tillgång till system, miljöer eller andra personer. Det kan också handla om rent sabotage eller destabilisering. I SÄPO:s årsrapport Sammanfattning – Säkerhetspolisen kan ni läsa mer om detta. Det är varmt rekommenderad läsning!
För det andra vill jag också understryka att den omständighet att en individ granskas av SÄPO inte nödvändigtvis behöver betyda att det just är denna individ som är nyckelfiguren i säkerhetsarbetet. Det kan t.ex. handla om personens släktband eller i övrigt närstående personer, eller (exempelvis) huruvida hen skulle kunna utsättas för påtryckningar i framtida led för att röja känsliga uppgifter eller forskningsresultat. Och generellt är det nyttigt att tänka att föremålet för granskningen snarare bottnar i förhållandet mellan stater än individer.
Jag hoppas att ovanstående har bringat lite klarhet i frågan. Med tanke på hur viktigt detta arbete är och att jag har sett att förståelsen kanske inte är på topp överallt, tycker jag att det vore bra om ämnet aktivt avhandlades vid era respektive arbetsställen. Avslutningsvis vill jag även tipsa om SÄPOs stöd vid besök och utländska delegationer: Besök och utländska delegationer – Vägledning i säkerhetsskydd.
Med önskan om en härlig tisdag!
Eder migrationskoordingator