Hej vänner!
Jag arbetar några veckor mellan semesterrond 1 och 2 och tänkte att det var ett utmärkt tillfälle att blogga om en vanlig fråga! Det handlar om hur vi ska hantera folk som kommer hit på en låg aktivitetsgrad. Typexemplet är en gästforskare som erbjuds anställning på 20 % (men exakt aktivitetsgrad kan variera). Här aktualiseras oftast det fiffiga undantaget från kravet på arbetstillstånd som stadgas i 5 kap. 2 § 3p. utlänningsförordningen:
Utöver 1 § gäller undantag från kravet på arbetstillstånd i följande fall […]: För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en forskare eller lärare inom den högre utbildningen som har kallats hit för forsknings-, undervisnings- eller föreläsningsverksamhet.
Men här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Utöver att hålla koll på de faktiska rekvisiten för person och aktivitet (d.v.s. att det faktiskt är en forskare eller lärare som ska ägna sig åt forskning, undervisning eller föreläsningsverksamhet) är det viktigt att tänka på hur och var anställningen ska förläggas och om den ska ske i kombination med annan verksamhet/ anställning i Sverige. Vi vet att tillstånd inte krävs för vistelse eller aktivitet som utförs utanför Sveriges gränser. Det innebär att om vederbörande kommer hit och nyttjar sin anställning för att vara på plats max 90 dagar om året (och kanske sköter resten på distans, även om vi inte i regel inte ska ha distansarbetare, eheee), så är allt grönt ur ett migrationsperspektiv. Då behövs inget ytterligare tillstånd än visum eller eventuell viseringsfrihet, beroende på medborgarskap. Men om anställningen innebär att man kommer att vara här under en längre tid och arbeta låglatent – eller kombinera sin anställning med annan aktivitet i Sverige – på ett sätt som innebär en vistelse och anställning som överstiger 90 dagar på plats över en 12 månadersperiod, då får vi ta ett nytt grepp om det hela. Och denna bedömning ska göras innan personen kommer hit! Därav är det viktigt att på förhand ha en klar bild av hur tjänsteutövandet och vistelsen kommer att se ut under anställningen och, faktiskt, att följa upp detta under anställningens gång, så att det inte sker förändringar som innebär att personen diskvalificerar sig från ovan nämnda undantag.
Om man ska arbeta här så pass mycket att ovan citerade undantag från kravet på arbetstillstånd inte längre blir tillämpbart, så kan arbetstillstånd eller forskningstillstånd aktualiseras, beroende på omständigheterna i det individuella fallet. Men dessa processer kommer ju också med försörjningskrav, som kan vara svåra att uppfylla på en mycket låg aktivitetsgrad. Dessutom finns det ett visst glapp mellan begreppen vistelse och anställning här. När man talar om vistelse går gränsen för behov av uppehållstillstånd vid mer än 90 dagar över en 180- dagarsperiod. När man talar om anställning går gränsen för behov av tillstånd (OBS i sammanhanget av undantaget i 5 kap. 2 § 3 p. utlF, inte annars) vid mer än 90 dagar över en 12- månadersperiod. Så vad händer då om man t.ex. ska arbeta i 100 dagar spritt över en tolvmånadersperiod vilket gör att man spränger gränsen för undantaget från kravet på arbetstillstånd i paragrafen vi talar om, samtidigt som man inte når upp till de 90 dagar per 180- dagarsperiod som aktualiserar uppehållstillstånd? Då ringer man sin migrationskoordinator Erik Kvist, så benar vi ut det utifrån det enskilda ärendet. Som alltid, hellre 100 samtal och mail för mycket vid osäkerhet, än ett för lite.
Eder Migraitonskoordinator.