Hej vänner!
Här och här kan vi läsa att ambassaderna i Beirut och Tel Aviv helt kommer att lägga ner sin migrationsverksamhet från och med den 1 oktober i år. Boenden i Libanon och Israel hänvisas till andra beskickningar, inte sällan utomlands, för att sköta sina migrationsärenden.
Jag uppfattar att detta är en del av en problematisk trend. Sverige har redan en förhållandevis smal utlandsrepresentation och nu ser vi att tillgängligheten till de diplomatiska beskickningarna minskar ytterligare, särskilt vad gäller migrationsärenden. Vi har redan sett tokiga följder av detta, som att pakistanier har hänvisats till ambassaden i Etiopien (!OBS *annan världsdel*!) eller att medborgare i vissa afrikanska länder tvingas resa över i princip hela den afrikanska kontinenten för att uppsöka utpekad ambassad för sina migrationsärenden. Senast i förra veckan tog jag del av ett ärende där sökanden inte hade tid eller råd att resa över hela Australien för att uppsöka ambassaden i Canberra en andra gång, efter att det hade blivit en miss i hans initiala ansökan. Beskickningarna i Australien har inte genomgått någon förändring på senare år, vad jag känner till, och naturligtvis har vi förståelse för att tillfälliga begränsningar kan behöva göras av säkerhetsskäl; men när beskickningarna är så otillgängliga att svenska organisationer och företag inte får hit sina gäster eller utländska medarbetare, då har vi ett problem.
Alltså är jag nyfiken på att höra om ni har exempel ute i verksamheten på när vår verksamhet drabbas av ambassadernas och konsulatens begränsade tillgänglighet. I så fall hör ni bara av er till mig, varpå jag kan se om vi genom t.ex. Euraxess kan driva frågan mot UD.
Med önskan om en god höstafton,
Eder migrationskoordinator