Hej vänner!
Dagens inlägg handlar inte om någon ny uppdatering, utan om en påminnelse om vad som gäller. Den senaste tiden har jag mottagit en del mail som lyder i stil med ”för att slippa åka utomlands sökte X om arbetstillstånd istället för uppehållstillstånd för forskning” eller ”X sökte uppehållstillstånd för forskning istället för arbetstillstånd eftersom den processen inte har samma krav på utlysning” o.s.v.. Och då blir migrationskoordinatorn något förargad. Aktivitet avgör tillståndstyp. Härom finns det liksom inget egentligt val: om du ska forska ska du ha uppehållstillstånd för forskning, om du ska arbeta mestadels med ”vanligt” arbete (inte självständig forskning) så ska du ha arbetstillstånd. Punkt. Vi shoppar inte tillståndstyp utifrån bekvämlighet. Likaså innebär detta att vi först och främst måste ha en bestämd idé om vilken aktivitet vederbörande ska ägna sig åt för att vi i ett andra led ska kunna vidta rätt åtgärder migrationsmässigt. Om man ansöker om fel tillstånd för att man vill göra det lätt för sig i stunden, kan detta få långtgående konsekvenser i framtiden, exempelvis vid en ansökan om permanent uppehållstillstånd.
I detta sammanhang kan jag tänka mig att jobbsökartillstånden (after studies/ research- permits) ställer till med något av en tankevurpa, eftersom man även får lov att arbeta på dem. Men dessa kräver att vederbörande har en intention att söka arbete, vilket innebär att de inte blir aktuella om sökanden står inför en längre anställning. Vid kortare anställningar (upp till ~6 månader) kan situationen uppstå där det finns ett legitimt val mellan ett jobbsökartillstånd och ett arbetstillstånd eller forskningstillstånd, och då finns det lite olika aspekter (för- och nackdelar) att väga in. Vi har skrivit om detta här: https://www.staff.lu.se/employment/migration och här: https://www.hr-webben.lu.se/internationell-personal/migrationsfragor/medborgare-fran-tredje-land. Vid minsta tveksamhet, hojta.
På temat ”tillståndstyper” vill jag också passa på att påminna om att olika tillståndstyper kommer med olika krav och villkor. Migrationsverket ändrade för ca ett år sedan sin praxis om utlandsvistelser på ett svenskt studietillstånd, i en mer liberal riktning. Ändringen innebär att om studierna i Sverige kräver det, kan man vistas förhållandevis länge utomlands, för fältarbete o.s.v., utan att riskera att det svenska studietillståndet dras in. På förekommen anledning måste jag påminna om att denna liberalisering gäller just bara för uppehållstillstånd för studier. Vi bor i en region som i all väsentlighet är nära integrerad med Köpenhamnsregionen och det kan vara frestande att slå ner bopålarna i Danmark för att testa på livet på andra sidan sundet. Men Danmark är trots allt ett annat land och om man tror att man som innehavare av ett svenskt permanent uppehållstillstånd (till exempel) kan gå och bosätta sig i Danmark utan att riskera sitt svenska tillstånd, så tänker man fel. Bosättning utomlands, inklusive kära Danmark, på ett permanent uppehållstillstånd kommer med en konkret och överhängande risk att Migrationsverket drar in tillståndet. Nu kanske det är någon duktigpelle som minns rättsfallet MIG 2020:17 https://lagen.nu/dom/mig/2020:17 och tänker ”men öppnade Migrationsöverdomstolen inte för att arbete i landet Sverige var tillräckligt för att utfärda tillstånd, även om man har sin dygnsvila i Danmark?”. Och då svarar undertecknad ”Jo, i de fall som avses i 5 kap. 10 § utlänningslagen. Inte för permanent uppehållstillstånd”. I vanlig ordning gäller det att hålla tungan rätt i mun och beakta alla specialbestämmelser. Dessutom ska vi i regel inte ha arbetskraft anställd utomlands, av en massa andra anledningar (arbetsmiljö, försäkringar, statsrätten o.s.v. o.s.v.).
Med önskan om en bra start på arbetsveckan!
Eder Migrationskoordinator