INLU-bloggen

Glad fredag, tappra tjänstemän! Med en skälvande knapp timme kvar till helg passar jag på att avrunda arbetsveckan med lite migrationsprosa.

En fråga som kommer upp ibland är hur vi migrationsrättsligt ska hantera folk som kommer hit för att utföra ett uppdrag mot ersättning, utan att de är att anse som anställda och utan att det handlar om forskning. Var går gränsen för när arbetstillstånd krävs? Jag får erkänna att denna grupp människor i mångt och mycket har undsluppit mitt medvetande hittills. Jag tänkte att om man utför arbete mot ersättning så har, i princip, ett anställningsförhållande per automatik uppstått. En hitresande delegation från USA som ska utvärdera Pufendorf-institutet under en veckas tid fick mig dock att fundera och gräva vidare. Jag tänkte, å ena sidan, på utlänningslagens syfte: att upprätthålla en kontroll över vem som kommer hit och vilken aktivitet de ska ägna sig åt, samt de EU-rättsliga reglerna om företräde för EU-medborgare på vår arbetsmarknad. Å andra sidan tänkte jag på de praktiska aspekterna; det förefaller något hysteriskt med krav på utlysning och konkurrensutsättning och en hel arbetstillståndprocess för en ynka arbetsveckas jobb som bara kan utföras av en handfull experter i världen.

Jag vände mig till en betrodd beslutsfattarkontakt på Migrationsverkets arbetstillståndsenhet, som klargjorde:

Egna företagare eller konsulter som utför arbete i Sverige vars verksamhet är registrerad utomlands är i första hand inte att ses som arbetstagare, utan som uppdragstagare. Det rör sig då om personer som har ett kontrakt med en uppdragsgivare i Sverige. Det är då inte fråga om ett anställningsförhållande. Dessa personer behöver inte ha arbetstillstånd i Sverige men de behöver legalisera sin vistelse här, om den överstiger den viseringsfria tiden eller den tid som viseringen gäller.

Om personen däremot har för avsikt att arbeta i Sverige inom ramen för en anställning eller klart anställningsliknande former ska han eller hon ansöka om ett arbetstillstånd. Det rör sig då om förhållanden där det finns ett anställningsavtal, personen får lön, utför arbete under arbetsgivarens ledning m.m. Frågan om det rör sig om ett uppdrag eller arbete under anställningsliknande förhållande som kräver arbetstillstånd får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet. Det faktum att personen har en näringsverksamhet registrerad i hemlandet är inte tillräckligt för att utesluta att det rör sig om ett anställningsliknande förhållande. Det som bör beaktas är bland annat arbetets art, omfattning, ersättning för utfört arbete och dess storlek samt hur självständig personen är i relation till uppdragsgivaren. Ju mindre självständighet desto mer talar för att det rör sig om ett anställningsförhållande. Särskild försiktighet bör iakttas i fråga om uppdrag där uppgifter normalt förekommer på den ordinarie arbetsmarknaden (exempelvis arbete inom hotell- och, städbranschen, industri).

Hela Migrationsverkets rättsliga ställningstagande i denna fråga finnes här Dokument – Lifos extern (migrationsverket.se) och jag rekommenderar verkligen er att läsa den (den är bara ca 10 sidor). Mot bakgrund av våra amerikanska vänners tämligen begränsade uppdrag i Sverige, arten av arbetet och självständigheten med vilken de skulle utföra arbetet, bedömdes att de föll under begreppet “uppdragstagare” snarare än anställda och arbetstillstånd behövdes inte.

Summa summarum: jag tycker att vi som huvudregel ska tänka att arbetstillstånd (eller annat tillstånd som ger rätt att arbeta) ska finnas när tredjelandsmedborgare kommer hit och utför arbete mot ersättning. Hellre lite för försiktig än vårdslös. Men om vi har gäster vars arbete är högst begränsat i tid och omfattning och som verkar med en hög grad av självständighet så behövs troligtvis inte arbetstillstånd. Man får idka sitt kloka omdöme och bedöma omständigheterna från fall till fall. Och vid osäkerhet så är det alltid bättre att ställa en fråga för mycket än en för lite.

Nu till en annan fråga: Migrationsverket har uppdaterat sin blankett för mottagningsavtal för att “genom tydligare struktur och information underlätta för de som ska fylla i blanketten. Utökad vägledning har lagts till med målet att få in fler kompletta ansökningar”. Mer information och länk till blanketten finns här: Uppdaterad blankett för mottagningsavtal för forskare i Sverige – Migrationsverket. Så om ni sitter med en sparad, gammal kopia av denna blankett, se till att använda den nya istället (länk via HR-webben leder er också till den nya versionen)! Jag tror inte att det ska vara några konstigheter med att använda den nya blanketten, men om ni har frågor så är det bara att höra av sig.

Och så slutligen känner jag att jag vill klargöra en sak från tidigare inlägg. I måndags skrev jag att vi inte kunde göra en preliminär säkerhetsbedömning där vi undviker att ge den bäst meriterade personen en anställning på grund av farhåga att personen skulle fastna i långa prövningar. Vad jag menade med detta är helt enkelt att vi ska låta SÄPO göra sitt jobb, som är att värna om rikets säkerhet. Med det sagt finns det säkert en massa situationer där det är på sin plats för oss att tidigt bedöma huruvida eventuella säkerhetsaspekter faktiskt kan ha en påverkan på om detta är den lämpligaste kandidaten för jobbet. En person med problematisk historik med – och inställning till – djur kanske inte ska anställas för att ha hand om försöksdjur, trots lysande andra formella meriter, till exempel. Följ lokala föreskrifter och rutiner och ställ hellre en fråga för mycket än en för lite. I detta sammanhang kan jag nämna att Fredrik Bexell är säkerhetschef vid LU och Julia Edgerton vid arbetsgivarstöd jobbar med säkerhetsaspekter inom HR.

Med önskan om en utomordentligt trevlig helg!

Eder migrationskoordinator