Hej i vårsolen!
I och med de skärpta kraven för permanent uppehållstillstånd, som införlivades under sommaren 2021, är det många som ansöker om ställning som varaktigt bosatt (SVB) istället, då detta utgör en annan väg till permanent uppehållstillstånd. Den sökande kanske har i åtanke att det är lättare att uppfylla försörjningskraven för SVB; men detta är bara delvis rätt. Även om SVB- processen inte uttryckligen kräver 18 månaders anställning från beslutstillfället och är mer flexibel vad gäller försörjningskravet, så måste du fortfarande uppvisa “långsiktig” försörjningsförmåga. Här snackar vi inte några månaders försörjningsförmåga i form av anställning, utan betydligt mer än så (även om Migrationsverket besvärligt nog inte har specificerat begreppet ytterligare). Vidare kan du både räddas och dras ner av eventuella familjemedlemmars försörjningsförmåga, vilket inte sker i den “normala” vägen till permanent uppehållstillstånd.
Men det finns en annan aspekt av SVB som ska lyftas särskilt, och det är att den inte kommer med rätten till andrahandsyrkanden, på samma sätt som en vanlig ansökan om permanent uppehållstillstånd. När man ansöker om vanligt permanent uppehållstillstånd kan man anföra att Migrationsverket ska ta ställning till ens möjlighet att få ett nytt, tillfälligt, uppehållstillstånd i det fall man inte beviljas det permanenta. Även om man inte uttryckligen anför något sådant yrkande (vilket man bör, i min mening), så har Migrationsverket sagt att de kommer att utreda frågan ex officio inom ramen för en och samma ansökan. Detta innebär att även om du nekas permanent uppehållstillstånd så räddas din möjlighet att vara kvar och arbeta i landet, förutsatt att du fortsättningsvis är behörig till någon slags tillfälligt tillstånd. När det gäller SVB är det allt eller inget: antingen beviljas ansökan – GREAT- du får permanent uppehållstillstånd och nycklarna till kungariket, eller så nekas den och då sitter du med skägget i brevlådan. Detta särskilt då ditt tidigare uppehållstillstånd troligen har hunnit gå ut innan du får det beskedet, med tanke på Migrationsverkets handläggningstider. Och vid det här laget vet vi allihop att grunden för fortsatt vistelse och arbete är att man alltid, alltid, alltid måste ansöka om nytt tillstånd medan tidigare tillstånd gäller. Så, det är på sin plats att vara vaksam när det gäller frågan om SVB.
Vad innebär det här i praktiken då? I och med att SVB främst är en ansökan om en rättslig status (som också råkar komma med ett permanent uppehållstillstånd), så har vi hört från Migrationsverket att det inte finns något hinder mot att ansöka om SVB parallellt med att en annan ansökan om uppehållstillstånd handlas på verket. Därigenom kan man dra nytta av de eventuellt mer flexibla reglerna om försörjningskrav för SVB, samtidigt som man inte riskerar att bli kvitt eller dubbelt. Med en parallell ansökan om förlängt uppehållstillstånd (som har lämnats in medan det tidigare tillståndet fortfarande var giltigt!) säkrar man rätten att fortsättningsvis vistas och arbeta, även om ansökan om SVB nekas. Samtidigt är det på sin plats att man inte slentrianansöker om varken permanent uppehållstillstånd eller SVB för sakens skull; man bör ansöka om man har en realistisk bild av att man faktiskt uppfyller kraven.
Så till en annan fråga: jag har fått feedback från enheten på Migrationsverket som handlägger forskningstillstånd att de får in en hel del ansökningar om forskningstillstånd och mottagningsavtal, i ärenden där sådana inte ska finnas. Till exempel handlar det om doktorander (!) som felaktigt ansöker om forskningstillstånd eller utbytesdoktorander (som ska ha uppehållstillstånd för besök). Se Uppehållstillstånd för doktorander | HR-webben (lu.se). Många felaktiga ansökningar innebär längre väntetider på Migrationsverket, vilket vi verkligen vill undvika. Lokal HR bör se till att de migrationsrättsliga processerna upprätthålls på institutionsnivå.
Så där! Glädelig fredag!
Eder migrationskoordinator